Glasögonorm

När jag var liten ville jag alltid ha glasögon. Pappa och storasyster hade och jag tyckte det var så fint. Sedan när jag var 8 år och gick på tvåan blev det så att jag också måste skaffa glasögon. Sagt och gjort. Jag har ännu kvar de brillorna. Runda, lite som Harry Potters fast mer ovala. Den lilla bågen som går över näsan var vågig och jag tyckte jättemycket om mina glasögon. I alla fall innerst inne. Åt alla andra sa jag att jag hatade att ha glasögon. 

Nu kan jag säga att det är precis vad jag gör! Jag gillar inte alls att ha på mig glasögon. De är i vägen, man ser inte åt sidorna och så är jag lite besatt av tanken på att någon i misstag slår till mig på glasögonen så de far in i ögat och jag blir blind. Kanske bara en löjlig tanke jag har, men risken finns. Speciellt när man umgås med djur. Därför har jag sedan nian använt kontaktlinser så gott som varje dag. Jätteskönt! Men de kan man ju inte använda hela livet eftersom de sliter i viss mån på ögat. Därför satt jag idag och surfade runt på olika klinikers hemsidor och drömde om laseroperation av ögonen... Skulle jag ha några tusenlappar extra skulle jag åka direkt! Ingen tvekan om saken.

Idag har jag dock haft glasögon på mig hela dagen. Detta för att jag haft ögoninflammation och ögonen är ännu inte riktigt återställda i den här torra luften. Jag t.o.m. for till butiken utan att byta till linser! Modiga jag. 

Mmmårå!

P.S. Haloo Helsinki! on kova sana.